Fashion i förändring, del 2: green taxonomy skapar förändring kring finansiering och klimat
The taxonomy regulation infördes inom EU i juli 2020 som bas för EU-taxonomin och upprättar en förteckning över miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter. Vad innebär då Green financing i relation till taxonomi för en bransch som textil- och modeindustrin? Detta är en bransch som inte ändrats så mycket de senaste decennierna. I andra delen i vår serie om förändringar för en mer hållbar modebransch berättar Kurt Svegård om hur finansiell risk och klimatrisk kan höra ihop och hur digitala produktpass kan stötta en hållbar transformation.
The taxonomy regulation infördes inom EU i juli 2020 och upprättar en förteckning över miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter. Vad innebär det för textil- och modebranschen?
– Kort sagt kommer EU:s taxonomi att säkerställa att alla företag som är verksamma i EU är transparenta och att de siffror de redovisar avgör hur de beskattas och vilket pris de måste betala för tillgång till kapital. Eftersom mode- och textilindustrin inte har gått igenom ständiga regleringar under de senaste 50 åren kommer taxonomin att leda till ett antal förändringar under en komprimerad tidsperiod vilket i värsta fall leder till att flera märken misslyckas. Inledningsvis kommer de flesta företag att ha utmaningar med att rapportera korrekta data eftersom branschen inte har tillgång till detaljerade och exakta data över en lång och komplex värdekedja.
Hur viktigt är arbetet med en grön taxonomi inom EU för att öka de hållbara investeringarna och på vilket sätt?
– Statliga finansinstitut, banker och andra finansinstitut har sett att finansiell risk är detsamma som klimatrisk. Det är här EU:s taxonomi och grön finansiering möts. Se bara på försäkringsbranschen, som ständigt måste betala mer för de klimatrelaterade skador som uppstår över hela världen till följd av mer oförutsägbara och svåra väderförändringar som skogsbränder, översvämningar och jordskred.
– För att kunna mäta, rapportera och analysera klimateffekter behövs ett standardramverk för alla att tillämpa. EU:s taxonomi är ett klassificeringssystem i linje med förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom finanssektorn (SFDR), som kräver att företag redovisar i vilken utsträckning deras verksamhet är skadlig enligt ESG - Environmental Sustainable Governance. Finansbranschen använder i sin tur företagets räkenskaper för att bestämma kostnaden för sina finansiella angelägenheter i linje med att finansiell risk är detsamma som klimatrisk.
– Finansbranschens tillgång till pengar för vidare utlåning avgörs av i vilken utsträckning deras investeringar sker i gröna och mer klimatvänliga förhållanden i förhållande till taxonomins struktur. Om ett företag fortsätter sin verksamhet på ett klimatfientligt spår kommer därför priset på lån att kunna bli så högt att det inte är lönsamt att fortsätta, och en övergång från brunt till grönt kommer att tvingas fram. I förlängningen kommer företaget så småningom att upphöra att existera eftersom banken inte får pengar från sin centralbank om den fortsätter att finansiera aktiviteter som hotar naturen och klimatet. Green Taxonomy kommer också att påverka skatter och avgifter.
Hur arbetar Fashion Innovation Center med detta?
– Fashion Innovation Center arbetar nära EU, finansbranschen och andra branscher för att förstå hur taxonomin kan omsättas i praktiska åtgärder som gör det möjligt för mode- och textilindustrin att göra det nödvändiga skiftet. Vi arbetar med att hitta lösningar som kan finansieras med grönt kapital eftersom de kan relateras till taxonomins struktur och ramverk.
Hur kan man gå vidare efter taxonomin?
– Mycket av den nuvarande och kommande EU-lagstiftningen är kopplad till taxonomin och kommer att använda företagens redogörelser i förhållande till taxonomi och SFDR (The Sustainable Finance Disclosure Regulation) för att avgöra vilka CO2-skatter som ska betalas vid import av plagg till EU, och dessutom vilken skatt som ska betalas när plagget hamnar i avfallsflödet.
– Flera aktörer hävdar också att avfallsskatten måste relateras till hur länge ett plagg har varit i bruk så att kortlivade och lite använda plagg beskattas högre. En sådan aktivitet kommer att vara möjlig genom det kommande Digital Product Pass (DPP) som ska förklara vad ett plagg består av, CO2-avtryck och vattenförbrukning, när och var det produceras med mera. Den slutliga strukturen för DPP har inte beslutats i skrivande stund. Utan en standardram blir det svårt att genomföra djupgående förändringar inom mode- och textilindustrin.
Intervju från Future by Lund, författare: Caroline Wendt.
Del 2/3